Ensamt..

Heey.. Nja, inte direkt min dan. Tvättat och städat. Fattar inte hur jag kan känna mig så ensam. Jag har ju mina vänner ! Men jag tog allt för givet, trodde att han alltid skulle vara kvar. Och när jag hade tagit studenten skulle vi åka tillsammans. Åka precis vart vi ville. Men du började resan före mig. Men jag är glad för din skull, de känns bara så otroligt ovant att stå på egna ben och inte ha dej vid min sida..
Jaja, man får ju inte gräva ner sig, om nån månad får ja se han igen , förmodligen får ja då ha han en hel helg! Längtar längtar!
Imorgon blir de skola, träffa Robert (!) , ficka med Malinmon och Sisimon :) De blir nice, jag får ta dagarna som dom kommer, dag för dag, tillslut måste det vara dagen jag får träffa dig igen. De värsta var när du packade dina grejer, när du tog dina tröjor, dina jeans, packade ihop vänner-boxen, då gick jag sönder. Men, du följer din dröm och jag är stolt över dej!
Nu är de dax för Miami Ink,

puss